söndag 12 maj 2013

THE LIGHTS GO OUT LET ME FEEL IM FALLING

Vart tog tiden vägen? Sitter här med en sån oerhörd ångest över att allting är i färd med att ta slut. Har den sista tiden inte riktigt uppskattat någonting ut av det som faktiskt har hänt dem här åren på gymnasiet, och dessförinnan också. Men nu är det verkligen så att det håller på att ta slut, och allt bara bubblar upp och kommer tillbaka och återspelar sig gång på gång. River upp det som man liksom ha lagt in i något förslutet fack. Så sitter man sådär och bläddrar igenom gamla bilder, som man har gjort tusen gånger förr. Men nu ser dem ut på ett annat sätt. Vilken glöd det fanns i allas ögon, och vilken ovisshet våra kroppar utstrålade. Det  bara gick upp för mig att jag förmodligen nyss har haft tre ut av dem bästa åren i hela mitt liv, och att dem tre åren bara har passerat utan någon som helst aning om att idag inte kommer att vara för alltid.
Jag förstår väl att ett nytt och spännande liv väntar, och att mer lycka kommer att passera mig och till och med stanna hos mig. Men måste det ta slut just nu? Är jag, lilla lilla Linda verkligen redo?
För när jag tittar tillbaka på alla dem här bilderna som dyker upp ser jag bara hur jag mest ut av allt bara vill leva om det igen, och ta in allt, på riktigt!
























Jag måste stanna upp en sekund och bara andas lite, men det finns det ingen tid för. Så jag slungas ut och bara glider med, och det skrämmer mig så jävla mycket. Vem fan är jag utan min nuvarande tillvaro? Vem fan är jag utan er?

2 kommentarer:

  1. Man dayumn gurl! Du är ju så himla mycket i dig själv. Sen så kommer du aldrig bli utan vänner, ingen kommer vela släppa dig efter de har fått ta del av din varma person.

    SvaraRadera
  2. kommer aldrig att kunna bli hel inombords utan dej ....

    SvaraRadera