måndag 30 januari 2012

WHAT'S UP WITH THAT?

Jag kan inte låta bli att fundera lite över det här jäkla uttrycket forever alone. Jag menar, what's up with that?! Varenda människa, nej låt mig säga så här. Varenda singel människa använder det där förbannade uttrycket i varannan satans mening. Räcker det inte med vetskapen om att man är ensam, eller måste det tryckas upp i ansiktet på en jämt och ständigt?
Bittra linda talar ut, ja visst kan det vara så. Men det är inte det det handlar om. Utan mer om hur vi säger det. Trycker ner oss själva med att säga att vi är ''forever alone'' fast vi i själva verket har hela livet på oss att vara forever together,(och det där lät skit töntigt, jag vet. Just därför måste jag skriva så) Jag ska inte slå en spik på att jag är oskyldig i det här sammanhanget. Men jisses vad detta uttryck börjar gå mig på nerver nu. Nu tycker vissa antagligen att det är tragiskt ett en stackars människa som jag inte har något annat att störa sig på än sådana här små skit saker. Må så vara. Gud vad skönt att bara behöva irritera sig på skit, och endast det. Livet som student är skönt!

1 kommentar:

  1. Det som stör mig mest är att det är alläment vedertaget att tillsammans är bättre. Som att om man är ensam så skulle det vara mot ens vilja. Varför lägger vi sån vikt på om och med vem man gängat.

    SvaraRadera