söndag 21 augusti 2011

DON'T UNDERESTIMATE THE THINGS THAT I WILL DO


Igår hade vi en utmärkt kräftskiva med släktskapet. Med många som jag inte har sett sedan, ja jag kan nästan inte minnas när. Så nostalgiska har vi nog inte varit på väldigt länge. Det är så enormt när gamla tider bara slår tillbaka på det där viset. Man glömmer plats och tid, och allt blir som igår. Ville nog aldrig att kvällen skulle ta slut, men vi är väl inte mer än människor, så kvällen fick sig i alla fall ett värdigt avslut. Så nu sitter vi här lite halvsega, men vad gör väl det en sån här dag. Himlen är nästan overkligt blå, och solen värmer som bara den kan i Augusti. Kan inte låta bli att längta lite till alla fina höstdagar vi har framför oss. Otroligt nog.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar