onsdag 20 juli 2011

THE TIMES THAT YOU HURT ME AND PUT TEARS ON MY FACE

Det är skönt att vara här och träffa mina nära, men nu börjar jag faktiskt att längta hem. Känner att det finns en del att ta i tu med och det gör mig galen. Sen så längtar jag hem till vänner och den glädjen dom sprider omkring sig. Det är inte alltid så lätt, ena stunden vill man bort, och den andra stunden vill man inte annat än hem.

Men nu när jag ändå är här så ska jag se till att få någonting gjort. I dag ska jag träffa pappa och mina syskon, som jag saknar i princip jämt. Sen hoppas jag att det händer något storslaget, för nu är jag less på den här händelse lösa vardagen.

You say you’ve got the most respect for me, but sometimes I feel you’re not deserving me.
And still you’re in my heart.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar