torsdag 9 juni 2011

OFATTBARA RÖSTER..

ekar i mitt huvud, och jag förstår absolut ingenting längre..

På väg hem till tryggheten, stannar där så länge som det behövs. Vill vara där som inga ord behöver sägas, eller ingenting behöver förklaras. Är så trött på verkligheten, låt mig få slippa den tills saker har ordnat sig. Låt mig bara få vara, och ingenting mer!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar