lördag 17 augusti 2013

THEY TEND TO COME OUT A COLOUR CALLED "DECO ROSE"

Ett vettigt inlägg för en gångs skull. Eller ett vettigt för oss som tycker att ytan är det viktigaste som finns i hela vida världen!
Isadora släppte i nyss sin höst look, och i den fanns det här! Ett matt läppstifft som får vem som helst att se sådär ätbar och farligt kyssvänlig ut. Seriöst snyggt! Har typ stått och hånglat med mig själv i spegeln hela morgonen. 

söndag 21 juli 2013

MICHAEL NYQVIST I BLÅ KLÄNNING OCH JAG I EN KARTONG

Ligger här helt fast i vägen ut. Hade helt och hållet glömt bort den filmen. Får säga vad man vill om svenska filmer men FAN vad den är bra. Jodå jag både skrattar, gråter och ryser här. I'm touched så att säga, om inte lite mörbultad till och med. 
Ligger oxå och stirrar ut i mitt flyttkaos. Körde upp till Östersund i fredagskväll och åkte tillbaka idag med alla mina prylar. Alla mina prylar med skit kan man väl faktiskt säga.

onsdag 17 juli 2013

STOCKHOLMSSTAD

Nyinflyttad i Stockholm och saker och här skiner solen. Har varit dålig på att uppdatera, men ni vet förhoppningsvis hur det är när man låter sig leva livet litegrann utan några cyberspace förbindelser. Jobbar lite grann, strosar lite grann och förbereder för flyttlasset som går nu i helgen. Det känns fett fett fett. Visst var jag lite skeptisk men nu känns det bara rätt. Rullar ner till jobbet kommunalt som en riktig infödd. Tunnelbanan är nu mera en enkel match. Då har man satt sig till rätta. 

söndag 16 juni 2013

I NEVER THINK OF THE FUTURE - IT COMES SOON ENOUGH

Ja vad ska man säga? Att livet tog fart kanske. Jävlar vad saker bara hoppar på en nu och besluten är ingenting att tänka igenom, utan det är bara att fatta dem och leva med det. Sa nyss ja till en lägenhet i Stockholm, och redan nu till veckan är det dags att måla och färdigställa för en inflyttning.
Jobb kommer och går, och jag lever på hoppet att det snart blir fast. Lite så fungerar allting nu, och jag trivs med det. Lite spänning efter alla dessa år är inte helt fel. Nu är det farväl till all trygghet och så kastar jag mig ut till det otrygga och hoppas på att de tar emot mig så snällt som det bara går.
Ska snart fundera på att åka hem, hem till Östersund och säga hej svejs till alla. Kramas, pussas, skratta och gråta osv osv. Men det måste jag vänta lite med. Ett tag till måste jag nog hålla mig borta för jag vet vilken smäll det kommer att bli. Så den visiten får vänta tills jag har lyckats stadga mig här på ett eller annat vis.

lördag 1 juni 2013

WE WILL LOSE SOME FEATHERS

Tro det eller ej, jag har tagit en paus. Mycket riktigt så breakar jag från studentfirandet, och sitter istället hemma med ångest, kaffe och choklad. Filosofen i mig vaknade till liv och då får man väl bara ta i tu med det. Plus att kroppen kaaaaanske behöver en break den oxå....





I dag la vi oss kl 9 på morgonen, efter att ha dansat som en idiot på krogen, sprungit på ängarna, vandrat i pälsar och sjungit till Per Gessle's här kommer alla känslorna. Sen slog vi oss ner i en bil och pratade minnen och drack för stora mängder öl. Inte konstigt att man är sliten i både kropp och själ.
Nu sätter jag mig ner med en bok och trycker i mig den chokladen som finns kvar. Terapi.

fredag 31 maj 2013

TO SEE THROUGH A FEARLESS EYE

Nu står vi där, fem dagar ifrån att bli utdrivna och påtvingat infösta in till den skuldfyllda verkligheten. Det är inget att gråta över, för det sägs att det är nu livet börjar. Så kan det mycket väl vara, och långt långt där inne  i hjärtgropen vet jag om allt det där. Men det är svårt att tänka så precis just nu, mitt i allt det här. Vi står i något slags ingenmansland där det förflutna vaknar till liv och väcker djupa minnen, samtidigt som framtiden tränger sig på, slutgiltig och avgörande. Vi firar med bravur och dansar här i helvetets förgård,  i väntan på att ta oss över tröskeln. Förväntansfulla men livrädda. Orden är inte tillräckliga, och inte är det väl någon mening att försöka förklara. Men tankarna måste ut. Det måste ut för att jag ska iväg och pokulera, och för att inte bli en emotionell fylltratt behöver jag ventilera på ett eller annat sätt. 

måndag 20 maj 2013

YOU BIT OFF MORE, MUCH MORE THAN YOU COULD CHEW

Jag tänker som en dalmas, så det här måste läsas som så oxå. Dalmål i mitt hjärta! Det är visst en grej jag gör när jag är sådär sjuuuukt less. Tänker som en infödd dalmas. Så Dalmål, here we go!
Jodå satte det här med sista minuten plugg, det har man ju alltid varit en jäkel på. Brukar ju som koka några hinkar kaffe kvällen innan deadline och hälla i mig då. Funkar ju hur bra som helst de! Älskar för övrigt den där rapporten på tio sidor som ska vara finslipad och klar i morgon. Den är ju förbannat trevlig att ha och göra med så här på kvällskvisten. Speciellt när resterande gänget av studenter förtär alkohol och lever loppan. Alkoholen är inte så jävla viktig, men leva loppan är då alltid roligt. Tackar mor och far för att ha levt loppan där för snart 19 år sen. Men jävlar annama att dem inte kunde skeppa över lite studie anda medan dem ändå höll på. Nej men det fanns det visst inte tid för. Egoister är det man kallar sådana typer.

Nu avslutar jag det här inlägget med ett känt citat. På dalmål såklart. För jag, ja 'ä int bitter!

söndag 19 maj 2013

MENAR ATT JE ÄLSK FAN HEJNE LIVE

Men alltså hur bra har vi inte haft det dem senaste dagarna då!!!? Måste bara få dela med mig ut av det. Sluta aldrig va så här. Var så här för alltid med andra ord. Det här säger jag trots jordens hårdaste bakfylla. Håller lixom humöret uppe ändå. Känner inte ens liiiiiite bitterhet. Kom hem kl 7 i morse efter en sjuk fest på våran fotbollsarena. Låg där i morse och vakade över soluppgången i konstgräset mitt på planen. Det är rätt fett ändå.





torsdag 16 maj 2013

NOTHING HAPPEND IN THE SIXTIES EXCEPT THAT WE ALL DRESSED UP

Igår tappade jag inte någon glassko och jag var heller inte i något slott. Däremot var jag på bal.

 Om man kastar bak huvudet med vidöppet gap kan det tolkas som ett leende


 Demonöga och blossande luktorgan
Jag kallar den här för ''Grubblaren''

söndag 12 maj 2013

THE LIGHTS GO OUT LET ME FEEL IM FALLING

Vart tog tiden vägen? Sitter här med en sån oerhörd ångest över att allting är i färd med att ta slut. Har den sista tiden inte riktigt uppskattat någonting ut av det som faktiskt har hänt dem här åren på gymnasiet, och dessförinnan också. Men nu är det verkligen så att det håller på att ta slut, och allt bara bubblar upp och kommer tillbaka och återspelar sig gång på gång. River upp det som man liksom ha lagt in i något förslutet fack. Så sitter man sådär och bläddrar igenom gamla bilder, som man har gjort tusen gånger förr. Men nu ser dem ut på ett annat sätt. Vilken glöd det fanns i allas ögon, och vilken ovisshet våra kroppar utstrålade. Det  bara gick upp för mig att jag förmodligen nyss har haft tre ut av dem bästa åren i hela mitt liv, och att dem tre åren bara har passerat utan någon som helst aning om att idag inte kommer att vara för alltid.
Jag förstår väl att ett nytt och spännande liv väntar, och att mer lycka kommer att passera mig och till och med stanna hos mig. Men måste det ta slut just nu? Är jag, lilla lilla Linda verkligen redo?
För när jag tittar tillbaka på alla dem här bilderna som dyker upp ser jag bara hur jag mest ut av allt bara vill leva om det igen, och ta in allt, på riktigt!
























Jag måste stanna upp en sekund och bara andas lite, men det finns det ingen tid för. Så jag slungas ut och bara glider med, och det skrämmer mig så jävla mycket. Vem fan är jag utan min nuvarande tillvaro? Vem fan är jag utan er?